Träning, Larz Kristerz och kära arbetskamrat

Så har klockan blivit för mycket igen - men det är ju relativt. Jag har sprungit 10 km på min löpanordning i källaren. Det är helt och hållet Larz Kristerz förtjänst!!! Tack för det! - utan er hade jag inte mått så bra som jag gör nu!!! - förra veckan sprang jag 3 kvällar - och bara tack vare er killar!! Imorgon är jag ledig - men det blir att gå ur sängen vid 6 ändå - mycket att fixa och dona. Nu har jag nästan gett upp - vilket jag nästan aldrig gör. Jag blir så förbannad - jag kan inte lyckas at få med min älskade tonårsson på buggkursen. Han tycker det är roligt - men det är inte coolt - va fan ska det vara så här komplicerat att vara tonåring för. Så lycklig att man inte är där längre. Nu får jag en läsare i min blogg - min kära arbetskamrat som snart ska gå i pension om en månad. Hur jag ska klara mig utan henne är svårt att tänka sig. Hon är allt man kan tänka sig, glad, positiv och alltid redo att sträcka ut en hjälpande hand. Men det får väl gå med en dag i taget. Och i vår och sommar ser vi fram emot att fika tillsammans i hennes trädgård. Nä - nu blir det ingen annan råd än att besöka sängen!!! Vi ses - Kram mina kära läsare - och särskilt min kära arbetskamrat!!!